Fårklippning slutfört

Våra kärvänliga får som gillar att blir klappade och kelade med

Nu äntligen är vår sista tacka klippt. Det var inget enkelt projekt. Hållaren vi har när vi klipper fåren saknade helt plötsligt ett rep, som behövs för att hålla fåret på plats. Vad gör man då? Jag fick agera fårhållar, vilket betyder att jag höll tackan på plats genom att klämma åt mina lår runt hennes hals. Mannen klippte tackans bakdel, rygg och mage. Allt gick jätte bra tills det var dags att klippa främre delen på tackan. Vi skulle nu på ett enkelt och smidigt sätt byta plats, jag och mannen. Tacka som är en smart liten dam fattade vad vi höll på med och såg sin chans försöka smita.

Det är tur att man har reflexer. Jag kände hur hon var på väg att smita och kramade snabbt mina armar runt hennes hals. Trots att Svärdsjöfår är en ganska liten ras så är det starka som oxar. Jag vägrade släppa taget vilket ledde till att jag landade på backen i fårens ströbädd. Så där satt jag i halm och fårskit med en tacka som inte ville fortsätta projekt klippning. Mannen fick snabbt ett nytt grepp om tackan och vi kunde till slut få tackan klippt. Tyvärr fanns ingen i närheten som kunde föreviga denna stund. Jag gissar att det såg rätt så roligt ut.

Det roliga med denna tacka är att när hon väl står fast och stilla så är hon helt lugn och klippningen går riktigt bra men det är något med just momentet att bli "fångad" som hon inte gillar. Jag kan i och för sig förstå detta. Det är aldrig skoj att behöva göra något mot sin vilja.

Men nu har vi en nyklippt och väldigt glad tacka för visst är det skönt att slippa bära omkring på ett tjockt lager ull mitt i sommaren. Vi märkte på en gång att hon blev både gladare och piggare av att slippa all ull.

På bilden nedan ser vi det nyklippta fåret, det svarta till vänster. Här ser man även att lammen inte är så små längre. Lammen är bland annat de fläckiga fåren som syns på bilden.

Nyfikna får som undrar vad som ligger i skottkärran. 

Våra älskade får

Maria