 |
| Här kommer vi! Först kommer Sotis. |
Idag var målet att lyckas klippa vår tacka Tuta men det gick inte alls som planerat. Hon är precis som vår son var när han var liten. Så fort det var dags för klippning så gömde han sig. Han gillade varken sax eller hårtrimmer. Just så är vår tacka. Hon har svårt att gömma sig men det finns ingen chans att komma nära henna. Vi provar med alla möjliga metoder, skramla med mat, försöka locka in henne i en fålla osv.
Efter flera försök fick vi ge upp. Så är det ibland med djur. Mannan ska ikväll se om han kan överlista henna. Nu håller jag bara tummarna för att han lyckas. Hon behöver verkligen bli friserad. Just nu ser hon ut som en vandrande ullboll, om man jämför med de andra tackorna.
 |
Nyfikna gänget.
|
Lammen är snart 3 månader. De är nu avvanda och de har vuxit rejält, helt otroligt. Från små små ullisar till nästan fullvuxna får. De är åtta personligheter, en del väldigt tillgivna och en del lite mer skygga. När man har lärt känna sina djur är det så roligt att se vilka de är, bakom sina namn. Vårt napplamm Sotis har ett namn som passar henne perfekt för hon är lite svartsjuk. Klappar, kliar och pratar man med de andra lammen kommer hon springande och vill att man ska bry sig om bara henne. Är vi i hagen följer hon oss som en liten hund. Namnet Sotis var min dotter som kom på, för att hon är både vit och svart, precis som sot. Det är alltid lika roligt när man märker att det namn man gett ett djur passar så bra. Detsamma är tackan Tutan eller som hon egentligen heter Lingontutan. Jag förslog Lingon och yngsta sonen Tutan. Detta var innan vi kände henne. Men Tutan är så rätt för hon är den tacka som skriker mest eller jag mera tutar mest när hon ser oss.
 |
| Prickis myser. Mamma Tutan är bäst! |
 |
| Här ligger fåren och njuter i skuggan. |
Våra älskade vår
Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar